Till minne av Elisabeth Ohlson (1961-2024)

Elisabeth Ohlson var känd som fotograf, konstnär, regissör och debattör, men för oss på Högskolan Väst framför allt känd som folkbildare och pedagog i den högre normkritiska skolan sedan långt innan begreppet ”normkritik” ens lanserades.

En sak kan vi med säkerhet säga gällande Elisabeths gärning; Sverige hade idag varit ett mer trångsynt och andefattigare land utan hennes undervisande insats som rivstartade med utställningen Ecce Homo för över 30 år sedan. För oss på Högskolan Väst är Elisabeths livsgärning kopplat till denna pedagogiska folkhemsresa, där alla är inbjudna att skakas om i sin trångsynthet och att utmana sina egna fördomar. Elisabeth lärde oss alla att om vi vågade ta språnget så kan vi nå nya dimensioner av oss själva. Vi kan bli bättre som människor.

När vi på Högskolan Väst i mitten på 2010-talet satsade på att utveckla vården genom en normkritisk pedagogik var det en självklarhet att sikta på att försöka få till ett samarbete med den allra bästa, nämligen Elisabeth. Hon upprepade från allra första gången vi sågs att högskolan Väst var en modig högskola och hon såg det som självklart att hon skulle samverka med oss. Och som hon gjorde det!

Elisabeth Ohlsons normkritik var och är nationellt känd. Samarbetet med henne startade med att hon bjöd in till en fika på hennes ensliga torp och ateljé i Skaratrakten med kossor utanför i hagen. Elisabeth öppnade sitt arkiv och gav oss generöst tillstånd att välja vad vi ville ha och styrde våra idéer med varsam men fast hand så vi fick med bilder av normer som vi inte visste att vi skulle ha. Av detta skapades ett unikt Kliniskt lärcenter som möjliggör för blivande sjuksköterskor att utveckla en normkritisk kompetens.

Hon var själv handgripligen delaktig i utvecklandet av vårt kliniska lärcentrum, från att diskutera kring vilka foton som bäst speglade olika normer, till att noggrant och själv sköta hängningen av sin konst - på väggar, i monitorer och reflektionsrum. Denna konst används nu varje dag i många olika undervisningsmoment såsom simulering, träning och rollspel i vad som blivit ett världsunikt lärcentrum.

Därutöver var hon en aktiv och frikostig mentor till alla medarbetare om vilken plats hennes sätt att arbeta - att skakas om och att utmana sina fördomar - har i högre utbildning för att klara av de utmaningar världen står inför. För detta arbete utsågs hon 2022 till hedersdoktor på Högskolan Väst, och ingen har förtjänat denna utnämning mer än Elisabeth.  

Med stor saknad och i den enorma förlusten vi nu känner kan vi ändå samla oss för att konstatera att Elisabeth gjorde Sverige till en bättre plats och Högskolan Väst till en ännu bättre utbildare. Högskolan Väst kommer hedra hennes minne genom att fortsätta verka i hennes gärning. Inte bara för att vi vill utan för att världen behöver det.