Arbetslösa ungdomar i Västervik

Ungdomsarbetslösheten i Västerviks kommun är relativt hög. Västervik ligger sämst till i
Kalmar län när det gäller ungdomsarbetslöshetsstatistiken och länet totalt ligger över
riksgenomsnittet.

Projektet syftar till att lyfta fram arbetslösa ungdomars egna perspektiv på tillvaron och deras egna upplevelser av sin livssituation. Forskningsmaterialet har samlats in genom 18 djupintervjuer med ungdomar i åldrarna 19-25, boendes i Västerviks kommun.

Slutsatser som kan dras av ungdomarnas berättelser är att de har ett ambivalent förhållande till sin kommun. Å ena sidan vill man gärna stanna kvar och arbeta där, å andra sidan ser man sin framtid där som osäker utifrån upplevelser av att man som ung förväntas flytta ifrån den landsortskommun man vuxit upp i. I synnerhet om man inte lyckats etablera sig på dess arbetsmarknad.

Ett annat tema som framträder är det postindustriella kravet på anställningsbarhet, det vill säga
förmågan att på en konkurrensutsatt arbetsmarknad saluföra sig själv och sina kompetenser på ett sätt som gör en attraktiv för presumtiva arbetsgivare. Detta krav förutsätter förmågor som premieras och tränas upp mer i vissa sociala skikt och sammanhang än andra. Många av de intervjuade ungdomarna har sin bakgrund och uppväxt i en arbetarklassmiljö, där nämnda typ av förmågor och värden inte självklart funnits.

Ett tredje tema som är centralt i ungdomarnas berättelser är att arbetslösheten och marginaliseringen leder till att förutsättningarna för såväl en sökande och utforskande ungdomsperiod som en förväntad vuxenhet beskärs. Detta innebär att man inte kan uppnå en riktig vuxenstatus men på grund av de ekonomiska och sociala begränsningar man lever i, hindras man också från att delta i ett experimenterande och utforskande ungdomsliv.

Ett fjärde viktigt tema handlar om ungdomarnas erfarenheter av aktivering för arbetssökande som de tagit del av. Här framträder en stark brist på utveckling. Som arbetssökande har flera av ungdomarna deltagit i ett antal insatser i form av jobbcoaching. Dessa har i form och innehåll liknat varandra i alltför hög grad och upplevs desvärre inte öka chanserna att etablera sig på arbetsmarknaden, utan i värsta fall verkar de nedbrytande. I vissa av ungdomarnas berättelser skönjs också kritiska tankar om de samhälleliga förhållanden som deras situation kan förstås i förhållande till. I förlängningen kan sådana tankar och yttranden verka stärkande och mobiliserande, insikter kan nås om arbetslösheten i form av delade erfarenheter istället för individuella misslyckanden.