Improving of and learning in elderly care

För det första finns ett tydligt behov av kontinuerlig kompetensutveckling inom en vård- och omsorgssektor som förändras till följd av personalbrist, nya personalkategorier, högre kvalitetskrav och ökad användning av välfärdsteknik. I Sverige ser vi ett stort behov av lärande och förbättringsarbete som är nära kopplat till det dagliga arbetet. Detta omfattar arbetsintegrerat lärande, stöd för professionellt lärande och utveckling, stärkt samarbete i arbetslag samt tätare kopplingar mellan praktik, utbildning och forskning. En central tanke är att det redan finns mycket kompetens inom organisationerna, men att den behöver synliggöras, delas och utvecklas mer strukturerat för att bevara och stärka organisationens samlade kunskapsbas.

För det andra ligger ett allt större fokus på äldres självständighet, att kunna åldras i det egna hemmet samt den samlade servicen, där välfärdsteknik och nya sätt att organisera vården spelar en viktig roll. Även om tekniken skapar många möjligheter finns en gemensam uppfattning om att den ska stödja – och inte ersätta – mänsklig kontakt och mänskliga relationer. Självständighet får inte leda till isolering, och social interaktion är fortsatt avgörande för vårdkvaliteten. Dessutom beror vårdkvaliteten inte bara på personalens kompetens och tekniken, utan även på hur organisationer och olika vårdgivare kan samverka och utföra tjänsterna på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

Ur ett svenskt perspektiv behöver dessa två områden utvecklas parallellt för att främja både vårdkvalitet och äldres självständighet. Projektet betraktas därför som ett projekt för vuxnas lärande, med fokus på gemensamt, teambaserat lärande genom praktiknära forskning. Ett viktigt svenskt bidrag är fokuset på arbetsintegrerat lärande och förbättringsarbete i den dagliga verksamheten. Det europeiska mervärdet skapas genom ömsesidigt lärande mellan länderna och utbyte av erfarenheter från olika lokala sammanhang.