Antingen stödjer din webbläsare inte javascript, eller är javascript inaktiverat. Denna webbplats fungerar bäst om du aktiverar javascript.

Medverkande

  • Emma Sorbring, Professor, Barn- och ungdomsvetenskapliga forskningsmiljön, Högskolan Väst
  • Anette Bolin, Forskare, Barn- och ungdomsvetenskapliga forskningsmiljön, Högskolan Väst
  • Jörgen Hansson, Enhetschef Avdelning folkhälsa, Västra Götalandsregionen
  • Said Abdu, Riksdagsledamot, Liberalernas talesperson i näringslivsfrågor, Liberalerna
  • Max Holm, Andra vice ordförande, Sveriges Elevkårer
  • Johan Nilsson, Samordnare för stödchatten Killfrågor.se och f d samordnare för Fråga UMO på umo.se, Killfrågor.se

Läs en sammanfattande nyhetsartikel från seminariet.

Om seminariet

Samhällets vuxna har ansvar för att identifiera och ge stöd till barn och unga som far illa eller när det finns misstankar om detta. Det kan handla om psykisk ohälsa, våld och mobbning eller leva i föräldrar som missbrukar. Hur gör vi samhällets stöd tillgängligt på ett bättre sätt för denna grupp?


Mycket resurser och arbete har framgångsrikt skapats för att kunna ge stöd men trots det "missar" vi många barn och unga. En trolig anledning är att vi inte tar vara på barn och ungas egna drivkrafter och aktörskap att söka hjälp.


För även om barn och unga försöker få hjälp finns det hinder. Vi organiserar stöd som är svårt för barn och unga att "få tag på", till exempel särskilda telefontider, kontor med särskilda öppettider, barn och ungdomspsykiatrin och socialkontors låsta dörrar med tidsbeställning.


Barns och ungas möjligheter att själva söka hjälp är delvis avhängigt deras egna förmågor, men hur kan vi stötta deras möjlighet att hävda sitt eget aktörskap? Hur gör vi samhällets stöd tillgängligt på ett bättre sätt för denna grupp?

Senast uppdaterad av Kommunikationsavdelningen