Hållbar högskolepedagogik – persistent kursdesign i en komplex omvärld

— ”Komplexa färdigheter är inga färdigheter i sig. De är beroende av konkreta baskunskaper. Och detta kommer vara viktigt även i framtiden!”

Det var ett av huvudbudskapen i Jonas Linderots seminarium på temat hållbar högskolepedagogik som utskottet för god forskningssed och etik bjöd in till den 27 april. Vi var ett 40-deltagare som lyssnade på Jonas som är professor vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet.

Ett motargument som Jonas ofta får höra är: är inte det grundskolans jobb? Jonas håller med – men menar att de 19-åringar han möter på kandidatprogrammen inte sällan saknar dessa konkreta baskunskaper. Man kan då inte låtsas att de har det och lägga upp den pedagogiska praktiken som om de kunde detta.

I seminariet framhöll Jonas att konkreta baskunskaper kommer vara viktigt även i framtiden. Han använder därför ofta examinationsformen ”stängd bok”, och arbetar med breda examinationer där studenten behöver kunna en bredd och inte endast kan välja en ”pusselbit” att fördjupa sig i, vilket han anser kan vänta till B och C-kurser. Jonas lyfte även salstentan som examinationsform och menade att en fördel är att denna är skalbar – arbetsinsatsen ökar inte jättemycket med antalet studenter. Han har tagit bort alla former av närvarokrav på sina kurser, då detta skapar enormt mycket subrutiner och ger ohållbart mycket arbete.

En annat oväntat perspektiv på kursdesign som lyftes var att ha få lärare på en kurs. Jonas använde metaforen enmansorkester, och menade att även om man såklart helst vill erbjuda en kurs som är en symfoniorkester - ett flertal experter som framför ett samspelt och synkroniserat stycke, så fungerar det i realiteten ofta bättre med en eller få lärare som läser in sig på de områden som de inte är experter på. Det öppnar upp för kontinuitet och för att använda evidensbaserade metoder för undervisning som till exempel återkallning (test-baserat lärande) där studenterna får försöka minnas sådant som undervisningen tagit upp och responsiv undervisning där läraren kontinuerligt stämmer av studenternas kunskaper och anpassar undervisningen därefter. Trots att dessa metoder är både enkla och effektiva, så används de sällan i högre undervisning då kursernas upplägg inte medger detta.

Några andra evidensbaserade metoder för undervisning som togs upp var elaborering, som bland annat kan innebära att man skapar egna exempel eller relaterar till egna erfarenheter, och fördelad inlärning, som innebär att olika innehåll varvas i stället för att tas upp i ett enda sjok. Är du nyfiken och vill läsa mer om evidensbaserade metoder för undervisning? Då rekommenderas:

• Dunlosky, J. et al. (2013). Improving Students’ Learning With Effective Learning Techniques: Promising Directions From Cognitive and Educational Psychology. Psychological science in the public interest. 14(1), 4-58. I denna artikel beskrivs tio evidensbaserade tekniker för undervisning.
  
  
• Elisabeth och Robert Bjorks sida ”Learing and forgetting lab” på UCLA. Under fliken ”research” hittar du korta texter och filmer om metoder för att befästa kunskaper i långtidsminnet.
  
  
• "Tänk om allt du vet om utbildning är fel?" av David Didau. I boken, som finnas att låna på HV, beskriver Didau sitt möte med de evidensbaserade metoderna och hur det har förändrat hans undervisning.

Vid tangentbordet,

Anna Jakobsson, Högskolepedagogisk utvecklare