Spaningar från konferens om utbildningsforskning

Just hemkommen från Helsingfors sitter jag och försöker samla ihop intrycken från konferensen Nordic Educational research Association, NERA. I år var hållbar utveckling huvudtema med titeln ”Pedagogy of Hope: Gratitude, Diversity, and Sustainability in Education”. NERA samlar varje år utbildningsforskare från hela Norden och fungerar som en central mötesplats för oss inom pedagogik och utbildningsvetenskap. Den spänner över ett brett fält, och vissa dagar hade vi så mycket som 25 parallella sessioner samtidigt. För er som inte hade möjligt att vara med på dessa inspirerande dagar ges här möjlighet att ta del av ett kort koncentrat från några utvalda godbitar. Dessa har smak av generativ AI och hållbar utveckling då det är de områden som jag har ett särskilt intresse för.

1. Kerry Howells – Tacksamhet som pedagogiskt idé
2. Analys av riktlinjer för generativ AI i nordisk högre utbildning
3. En kurs i hållbar utveckling för studenter från olika kandidatprogram: Att främja samskapande genom ”design thinking”
4. Designing Futures: Ett lärosätets arbete för att främja resilienta och engagerade studenter

1. Kerry Howells – Tacksamhet som pedagogiskt idé

Kerry Howells inledde konferensen som huvudtalare. Hon är en australiensisk forskare inom pedagogik, särskilt känd för sina studier om ”gratitude” (tacksamhet). Hon har undersökt hur tacksamhet kan påverka lärande, undervisning och relationer inom olika utbildningsmiljöer, från grundskola till högre utbildning. I denna text använder jag det engelska ordet, gratitude, då Kerry har laddat det med en innebörd som sträcker sig bortom den spontana känsla vi ofta förknippar med tacksamhet. För henne är gratitude en pedagogisk praxis – en medveten handling snarare än en känslomässig reaktion.

Hon inleder med ett citat av den brasilianska pedagogen Paulo Freire:

“En av den progressiva pedagogens uppgifter är att synliggöra möjligheter till hopp, oavsett vilka hinder som finns.”

Detta ser hon som särskilt relevant idag, i en tid präglad av klimatkriser, krig och osäkerhet.

Vad kan då gratitude för en lärare inom högre utbildning, och vad kan det leda till? Jo, det kan handla om att reflektera över sin egen tacksamhet gentemot studenter, kollegor och institutionen – något som kan bidra till en mer positiv och inkluderande undervisningsmiljö. Det skulle även kunna handla om att integrera tacksamhetsövningar i undervisningen, exempelvis genom att uppmuntra studenter att reflektera över vad de har lärt sig och vilka möjligheter de fått genom sin utbildning. Kerry är noga med att framhålla att det inte handlar om att hela tiden vara positiv. Gratitude är en praktik som grundar sig i aktion snarare än i känslor.

I sina studier har hon sett att lärare som praktiserar gratitude ofta känner sig lugnare, mer engagerade och upplever ökat välbefinnande och tillit. Liknande effekter har hon observerat inom elitidrott och medicin. Hon påpekar också vikten av att våga ta emot tacksamhet. Om en student uttrycker uppskattning och läraren avfärdar det med "det är bara mitt jobb", kan det göra att studenten tvekar att uttrycka sin tacksamhet igen.

Hon avslutar med tre frågor som lärare kan ställa sig dagligen för att skapa mer hopp hos sina studenter:

1. Har jag svikit någons förväntningar?
2. Har jag fått någon att känna sig underlägsen?
3. Om så – hur kan jag göra annorlunda i morgon?

Mer om Kerry Howells arbete med gratitude inom pedagogik finns att ta del av på

• Unleash Learning - How to improve teacher wellbeing (youtube.com)
• https://kerryhowells.com/

2. Analys av riktlinjer för generativ AI i nordisk högre utbildning

Linda Mannila från University of Helsinki, Finland, presenterade tillsammans med några kollegor en jämförande studie av hur universitet i Norden uttrycker attityder gentemot generativ AI (GAI) i sina policydokument. De hade analyserat 35 policydokument från Sverige, Norge, Danmark och Finland. Dokumenten var på universitetsnivå, dvs det handlade inte om formuleringar i kursdokument utan om riktlinjer för hela lärosätet. Forskningsfrågorna som de ville besvara i sin studie var:

• Vilka attityder uttrycks i GAI-policyer kring fem aspekter: GAI-teknologin i allmänhet, student och GAI, etik, examination och undervisning?
• Finns det spänningar mellan dessa aspekter inom policyerna?
• Hur varierar attityderna mellan de fyra länderna?

Analysen genomfördes, såklart, med hjälp av GAI, som identifierade om textavsnitt relaterade till de fem aspekterna uttrycktes i positiva eller negativa termer. En forskare genomförde stickprovskontroller för att säkerställa analysens tillförlitlighet

I korthet visade resultaten att attityder gentemot GAI-teknologin i allmänhet, etik och examination var övervägande negativa, medan synen på studenters användning av GAI och dess roll i undervisning var mer positiv. Det fanns även en relativt stor variation mellan de olika länderna i hur policytexten behandlade de olika aspekterna. Här stack Danmark ut med särskilt hög negativ attityd vad gäller GAI och examination, och Finland med minst positiv attityd vad gäller GAI och undervisning.

Under diskussionen väcktes frågan om den starkt negativa framställningen av GAI i examination kunde bero på att examination generellt beskrivs i mer restriktiva termer i policydokument. Bedömning är ofta omgärdad av regelverk och varningar om plagiat och fusk, vilket AI-modellen kan ha tolkat som en negativ inställning till GAI i sig. Forskarna instämde i att detta kan ha påverkat analysen.

Forskargruppen är en del av NordicEdAI, ett nordiskt nätverk för AI och utbildning, och uppmanade deltagarna att gå med. Mer information finns på Åbo Akademis webbplats.

3. En kurs i hållbar utveckling för studenter från olika kandidatprogram: Att främja samskapande genom ”design thinking”

Anja Amundrud från Olso Universitet har beforskat en kurs som hon själv varit ansvarig för. Kursen är en fristående kurs i hållbar utveckling som studenter från samtliga kandidatprogram på universitetet kan söka. Det är en multidisciplinär kurs som utgår ifrån hållbarhetsproblem från olika intressenter i närområdet som exempelvis företag, kommuner eller skolor.

Kursen bygger på ”design thinking” som är en problemlösningsmetod som fokuserar på kreativitet, empati och iterativ utveckling. Metoden bryter upp traditionella ämnesgränser och studenterna får prova på att arbeta tvärvetenskapligt. Design Thinking utvecklar studenternas kapacitet att hantera osäkerhet och komplexitet – färdigheter som är centrala för framtidens hållbarhetsarbete. Dessutom utvecklar det handlingskompetens och ger studenterna möjlighet till att skapa meningsfull förändring. Metoden består av följande faser:

1. Empati och problemförståelse – undersökning av hållbarhetsutmaningen ur olika perspektiv, inklusive sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter. Data samlas in för att förstå behoven hos berörda aktörer.

2. Definition av utmaningen – Analys och formulering av en problemställning kopplad till hållbar utveckling. Fokus ligger på att identifiera systemperspektiv och långsiktiga konsekvenser.

3. Idégenerering - Brainstorming för att utveckla innovativa och genomförbara lösningar. Fokus ligger på att tänka tvärvetenskapligt och utanför traditionella ramar.

4. Prototyputveckling - Förslag på lösningar konkretiseras genom modeller, koncept eller pilottester. Genom upprepade tester förfinas idéerna.

5. Implementering och reflektion - analys av hur lösningar kan skalas upp eller appliceras i olika kontexter. Reflektion över lärprocessen och hållbarhetskonsekvenserna av idéerna som tagits fram.

Resultaten från Amundsens följeforskning av kursen visar att varje fas erbjuder unika möjligheter till dialog och utveckling, vilket stärkte studenternas samhörighet med såväl klasskamrater som lärare och externa intressenter. Studenterna upplevde en stark känsla av handlingsutrymme och ägarskap över processen. Det uttryckte även en känsla av djupare engagemang. Utmaningar i kursen var att de problem som intressenterna kom med ofta var mycket komplexa och att vissa studenter upplevde ansvaret som alltför utmanande och beskrev det som "alltför öppet" eller "ibland kaotiskt och rörigt." Det var även en utmaning att få intressenter att engagera sig i kursen, de det innehar en hel del extraarbete för dem. Här kan du läsa mer om kursen PED4505 – Teknologi, læringspraksiser og design – Universitetet i Oslo.

4. Designing Futures: Ett lärosätets arbete för att främja resilienta och engagerade studenter

Michelle Millar och Tony Hall vid University of Galway har spelat en central roll i implementeringen av Designing Futures, ett omfattande initiativ som syftar till att stärka studenters välmående och akademiska framgång. Projektet initierades som en respons på den höga avhoppsfrekvensen bland studenter och har erhållit betydande statligt stöd.

En central utgångspunkt är det väl etablerade sambandet mellan känslan av tillhörighet och akademisk framgång, vilket flera forskningsstudier har påvisat. Projektet syftar till att förse studenter med verktyg för att hantera reella utmaningar, med särskilt fokus på att stärka deras handlingskraft, motståndskraft och känsla av tillhörighet inom högre utbildning.

Projektet vilar på följande grundpelare:

1. Student coaching – Studenter erbjuds en stödjande miljö där de får möjlighet att utforska sig själva, tydliggöra sina akademiska och personliga mål samt utveckla strategier för att uppnå dem. De kan arbeta individuellt med en coach eller i små grupper. Detta genomförs inom en modul som ger 5 hp.

2. Transdisciplinära moduler - Poänggivande kurser inom hållbar utveckling är tillgängliga för alla studenter och kan, om programstrukturen tillåter, integreras i den individuella studiegången. Exempel på moduler: Navigating the Digital World, Technological Revolutions: From Steam to Green, Empathy in Action, Communicating through Storytelling och Introduction to Sustainability and Megatrends.

3. Vertically Integrated Projects (VIPs) - Studenter arbetar i mindre grupper tillsammans med lärare i forskningsbaserade hållbarhetsprojekt. Fokus ligger på praktisk problemlösning där studenter, universitetsanställda och företag samarbetar.

4. IdeasLab – En plattform inom universitetet som stödjer studententreprenörer genom att erbjuda en kreativ gemenskap och hjälp att förverkliga idéer.

I en studie undersökte forskarna programmets effekt på studenters emotionella, kognitiva och sociala lärande samt deras studiesituation. Ett av de främsta resultaten var en ökad känsla av tillhörighet, både mellan studenter och i relation till deras lärare. Detta tog sig bland annat uttryck i att studenter i större utsträckning sökte kontakt med sina lärare utanför klassrum och undervisningssituationer, exempelvis för att diskutera karriärplaner och kursinnehåll. Dessutom samarbetade de i betydligt större utsträckning med sina studentkollegor, där de både gav och tog emot stöd för att bättre förstå kursinnehåll. Du kan läsa mer om projektet på University of Galways webbplats.

Vid tangentbordet

Anna Jakobsson, pedagogisk utvecklare