Antingen stödjer din webbläsare inte javascript, eller är javascript inaktiverat. Denna webbplats fungerar bäst om du aktiverar javascript.

Under termin 4 i min utbildning fick jag möjligheten att göra min VFU i Harstad, Nordnorge.

Där fick jag vara på två olika verksamheter inom enheten ”Enhet for Livsmestring”. På ena verksamheten fick jag observera samtal både på kontoret och vid hembesök. Jag var också med och stöttade personer i vardagen, till exempel vid handling, promenad och städning, m.m. På den andra verksamheten fanns det ett utbud av aktiviteter, såsom stickning, promenader, träning, m.m. Syftet var att bryta isolering och skapa sociala sammanhang.

Jag fick även besöka andra verksamheter i kommunen som arbetade med att främja den psykiska hälsan på olika sätt. Alla jag träffade var jättesnälla och nyfikna på varför jag hade valt att göra min VFU just där, vilket var väldigt roligt! Utöver praktiken passade jag på att upptäcka runt om i kommunen och Tromsö. Det kändes som att det inte spelade någon roll vart man var, det var lika fint överallt!

Anledning till att jag valde att åka till Norge var dels min nyfikenhet kring skillnader och likheter jämfört med Sverige inom liknande professioner. Men också en stark personlig drivkraft. Jag har ofta hört andra berätta om att resa i väg och utmana sig själva, och tänkt ”Tänk om jag också vågade göra något sådant”. Den här gången tog jag saken i egna händer. Något som jag är väldigt stolt över och absolut inget jag ångrar!

Mitt personliga mål med resan var att utmana mig själv och våga ta mig utanför min bekvämlighetszon. Eftersom jag åkte helt ensam kunde jag inte förlita mig på någon annan, vilket innebar att jag fick lita på mig själv och min magkänsla i nya situationer. Det var självklart nervöst, men också otroligt utvecklande. När jag kom hem och reflekterade över allt, insåg jag att jag klarar mer än vad jag har trott.

Vistelsen i Harstad var lärorik på många plan. Jag fick inte bara möjlighet att utveckla mina praktiska färdigheter i mötet med människor, utan också en djupare förståelse för hur socialpsykiatrin kan se ut i ett annat land. Det gav mig nya perspektiv på arbetssätt och hur kultur påverkar vård och bemötande. På personligt plan känner jag att jag växte under veckorna jag var borta. Jag blev framför alltmer modig. Det är erfarenhet som jag kommer att bära med mig ut i arbetslivet och i andra situationer under livets gång.

Jag rekommenderar andra studenter att våga ta steget och resa i väg. Även om det känns läskigt att åka ensam och man känner sig osäker, så lär man sig otroligt mycket! Både om sig själv och vad man kan göra i sitt framtida yrkesliv. Tänk inte på vad du inte klarar av, du klarar mer än vad du tror!!

/Josefina Christoffersson

Senast uppdaterad