Antingen stödjer din webbläsare inte javascript, eller är javascript inaktiverat. Denna webbplats fungerar bäst om du aktiverar javascript.

Samverkan med det omgivande samhället förekommer som ett mantra i de akademiska korridorerna. I detta finns outtalade meningar om vad som ingår, trots att sådan samverkan finns framtagen i både styrdokument och som tema i kollegiala samtal. Sällan problematiseras samverkan med det omgivande samhället, utan det förutsätts vad som avses.

Uppdragsutbildning ställer olika krav på att lärare, forskare och verksamhetens stödfunktioner har förmåga att samverka med arbetslivet utifrån helt nya villkor. Det handlar om att förstå ett externt arbetsliv för att kompetensutveckla yrkesverksamma utifrån deras villkor i arbetspraktiken. Kunskapsbehov uppstår ofta i stunden och är dessutom behovsorienterat, vilket kräver en skyndsam process att realisera en uppdragsutbildning.

Det finns både organisatoriska och individuella incitament att bedriva uppdragsutbildning. Frågan är dock vem som har ansvaret för engagemang och meriteringsmöjligheter inom uppdragsutbildningsverksamheten. Universitetskanslersämbetet pekar på att det finns stora olikheter mellan lärosäten vad gäller meriteringsmöjligheter och kriterier för samverkansskicklighet. Det i sin tur får konsekvenser för vilket engagemang och stöd som personalen ges för planering och genomförande av uppdragsutbildning. Meriteringsmöjligheter på svenska lärosäten gör det angeläget för lärare att visa och pröva sin samverkansskicklighet, eller uttrycka sin skicklighet om att samverka med arbetslivets företrädare.

Samverkan är en betydande uppgift

Trots att samverkan är en betydande uppgift i akademin, så är samverkan, enligt projektet MerSam, inte är särskilt meriterande. Flera lärosäten saknar tydligt uppställda bedömningskriterier för att meritera medarbetares erfarenheter och kunskaper kring samverkan med det omgivande samhället. Det saknas även vägledning för att dokumentera arbetet. Ett problem handlar om att samverkans-skicklighet kläs i generiska egenskaper och inte definieras som akademiskt yrkeskunnande med önskvärda förmågor och aktiviteter.

I projektet Samsyn har deltagare från svenska lärosäten gemensamt tolkat samverkansskicklighet utifrån ett lärosätesperspektiv. Samsyn förklarar att ”mätning och bedömning av medarbetares förmåga att samverka är fortfarande en relativt ny företeelse varför synlighet och tillämpning av begreppet varierar mellan lärosäten”. Begrepp som rör samverkan har de samlat i en Wiki.

Samverkansskicklighet är svårdefinierat

En enhetlig definition av samverkan är problematisk att formulera med tanke på dess mångfacitterande användning. Med utgångspunkt i den övergripande definitionen ovan, betonar Bjursell, Dobers och Ramsten att samverkansskicklighet innebär:

  • samarbetsförmåga som en medvetenhet om sociala processer för anpassning av eget beteende för att kunna genomföra en gemensam uppgift
  • prestationsförmåga genom att uppnå resultat genom egna och andras resultatuppfyllelse 
  • metodkännedom
  • samhällsnytta

Genom att utforma uppdragsutbildning utifrån olika samverkansparters behov kan akademin forma sin verksamhet i relation till vad som sker i arbetslivet.

Självskattning och översyn av medarbetares skicklighet

Som ett resultat från studien presenteras en modell som kan användas för självskattning över den egna samverkansskickligheten i relation till andra former
av skicklighet.

Självskattningsverktyg: medarbetarens akademiska skicklighet och lärarskap.

Självskattningsverktyg: medarbetarens akademiska skicklighet och lärarskap.

Modellen kan utvecklas för att användas i sammanhang där högskolepedagogiska aktiviteter planeras och genomförs, exempelvis workshops som avser att utveckla lärares arbete om samverkan med det omgivande samhället.

Figuren avser att ringa in all den skicklighet som en enskild medarbetare tillägnat sig. Det betyder att modellen skapar en bild över den egna förmågan att förstå vad som genomförs i relation till utbildning, forskning, samverkan och administration. Figuren beskriver ett utgångsläge för hur medarbetare kan modifiera sitt arbetet i relation till varje skicklighet. 

Medarbetare kan välja att justera och placera ringarna med olika relationer och storlek för att spegla ett nutidsperspektiv. Denna självskattning ger en översikt av de olika former av skicklighet som bör efterfrågas vid befordran och tjänstetillsättning. Den ger också underlag för en akademisk portfölj.


I arbetet med självskattning ställs krav på att den enskilde medarbetaren har en självinsikt för vad som ingår i varje skicklighet, men också hur olika förmågor ska integreras. Till exempel är lärares pedagogiska skicklighet och samverkansskicklighet starkt knutna till varandra vid uppdragsutbildning. Koordineringsförmåga
och administrativ skicklighet är sådant som relaterar till ledningsförmåga och som ofta krävs i uppdragsutbildningen.

Att skapa incitament för att arbeta med uppdragsutbildning

När det gäller att utveckla samverkansskicklighet genom uppdragsutbildning kan fortsatt arbete formuleras i tre punkter:

  • skapa en övergripande modell som inkluderar samtliga former av skicklighet inom ett aka demiskt lärarskap. Med självskattning får medarbetaren stöd att formulera den egna samverkansskickligheten i ord och handling och med underlag, mallar och egenhändigt utformat material konkret beskriva hur arbetet bedrivs.

  • högskolepedagogiska enheter kan arbeta med att främja medarbetares förmåga att uttrycka samverkansskicklighet med frågor om vad lärare behöver kunna för att samverka med det omgivande samhället. Ett förslag kan vara att skapa en högskolepedagogisk kurs för arbetet med uppdragsutbildning inom ramen för en breddad lärarkompetens.
  • anställningsnämnder bör synliggöra kriterier över samhälleligt genomslag, och bidra med underlag som efterfrågas vid befordran och meritering.
Senast uppdaterad
Kontakta webbredaktionen om något inte fungerar på webbplatsen