Grammatik

På den här sidan hittar du information om

• Tempus - tidsformer
• Obestämd och bestämd form
• Obestämd artikel
• Fraser utan obestämd artikel

Tempus - tidsformer

Ordet tempus betyder ursprungligen tid och är även ett namn på olika tidsformer. Dessa tidsformer används för att beskriva handlingar och tillstånd i nutid, dåtid och framtid: 

• Presens=nutid
• Preteritum=dåtid
• Perfekt = har ordet “har” framför sig
• Pluskvamperfekt = har ordet “hade” framför sig
• Futurum = något som skall hända

I svenskan finns det i princip  två sätt att förhålla sig till tiden. Det ena är nutid och det andra är dåtid. Oavsett vilken tid man använder behöver man vara konsekvent i valet av tempus. Valet av nutid eller dåtid avgör vilket tempus som ska användas beroende på när en händelse anses ha inträffat.

Nutid

I nutid används en verbform som anger att något har hänt före nutiden och att något ska eller kommer att hända efter nutiden.  

Exempel:

Jonas Gardell är (presens) en författare, som har skrivit (perfekt) ett flertal böcker. Han kommer säkert att  skriva (futurum) fler böcker framöver.

Dåtid

Vid fokus på dåtid tillämpas en verbform som talar om att något hade hänt före dåtiden och att något skulle hända efter dåtiden.

Exempel:

Selma Lagerlöf var (preteritum) författare. Hon hade skrivit (pluskvamperfekt) flera bokmanus innan ett förlag bestämde (preterium) sig för att de skulle ge (futurum) ut ett av dem.

Tempus och uppsats

Ta för vana att läsa igenom din text och var uppmärksam på vilka tempusformer du använder. Det är  skillnad på om du hänvisar till forskning som är 100 år gammal eller studier som är gjorda i nutid. När lämpar sig nutid? Kanske om studien fortfarande är aktuell? Är det äldre forskning som kan ha förändrats passar kanske dåtid bättre?

Det rekommenderas att utgå från en neutral nutid, till exempel: ”forskningen avser” istället för ”forskningen avsåg”.  Det beror dock på sammanhanget så var alltid lyhörd. Stäm av med din lärare eller handledare då  olika ämnen har olika traditioner. Det viktiga är att du är medveten om dina val och att du är konsekvent med vilka tempus du använder.

Obestämd och bestämd form

Bestämdhet är en viktig del av den svenska grammatiken. Nästan i varje mening tvingas vi att välja mellan bestämda och obestämda former. Det kan vara svårt att förklara varför man ska använda den ena eller andra formen. Till skillnad från de flesta andra språk markerar svenskan bestämdhet på flera sätt samtidigt:

det höga berget (jfr obestämd fras: ett högt berg)

Bestämdhet markeras här med den bestämda formen berget. Dessutom markeras bestämdheten av såväl en bestämd artikel, det, som en speciell böjningsform av adjektivet, höga.

Tänk också på att böjningen ändras när det blir flertal.

Bestämd och obestämd form i singular/plural:

Det är alltså inte bara själva substantivet som behöver skrivas i bestämd form. Dessutom kan det finnas andra ord som närmare beskriver det som substantivet refererar till. I exemplet ovan är det berget som är substantivet medan det och höga anger vissa egenskaper hos det aktuella berget eller anger vissa perspektiv på det.

Många språk saknar bestämdhetsmarkering vilket inte gör saker och ting lättare då svenskan har ett ovanligt invecklat sätt att markera bestämdhet. Andra språk, t.ex. franska och engelska, markerar däremot bestämdhet enbart med artikel:

the high mountain
la haute montagne/la montagne haute

Grammatisk överkurs: Nominalfraser

Om du är intresserad av grammatik, eller t.ex. läser till svensklärare, kan du fortsätta läsa för att lära dig mer om hur bestämdhet fungerar. Annars kan du hoppa vidare till nästa rubrik.

Svenskans bestämdhet har alltså inte bara med själva substantivet att göra utan rör hela den så kallade nominalfrasen. Det viktigaste ordet i en nominalfras är ofta ett substantiv, som fungerar som huvudord i frasen. Dessutom kan det finnas andra ord som närmare beskriver det som substantivet refererar till. I exemplet ovan är det berget som är huvudord medan det och höga anger vissa egenskaper hos det aktuella berget eller anger vissa perspektiv på det.

Substantiv kan också stå ensamma, som till exempel berget och skyn i meningen: Berget sträcker sig högt upp i skyn.

I bestämda nominalfraser står substantivet oftast i bestämd form, men inte alltid. Det avgörande är att frasen innehåller någon bestämdhetsmarkör. En bestämdhetsmarkör kan vara bestämd böjning av substantiv eller adjektiv samt bestämd artikel den, det eller de. Även en del andra bestämningsord gör nominalfrasen bestämd. Det kan vara demonstrativa pronomen: denna, detta, dessa eller genitivattribut/possessiva pronomen som hennes, min, deras, er med flera.

Exemplen denna nya bil, min nya bil, hennes nya bil är alla bestämda nominalfraser trots att substantivet står i obestämd form. Bestämdheten avslöjas dock av adjektivets bestämdhetsböjning nya. Om alla dessa markörer saknas är nominalfrasen obestämd.

I obestämda nominalfraser står substantivet alltid i obestämd form, t.ex. bil. Substantivet kombineras ofta med en obestämd artikel, en eller ett. Det blir då en bil eller en ny bil. Adjektivet har här inte a-böjning som i bestämda nominalfraser, utan står i grundform.

I plural får adjektivet a-böjning i både bestämda och obestämda nominalfraser. Vi såg flera höga berg – Vi såg de höga bergen. I plural används ingen obestämd artikel i obestämda fraser. Istället fungerar ofta några och flera på ett liknande sätt: Vi såg några/flera höga berg.

Obestämd artikel

Obestämd artikel är en eller ett i singular, och i plural är det flera eller några. Här beskrivs när du behöver använda artiklarna.

När kan obestämd artikel utelämnas?

Vi kan säga:  På gatan står en cykel, med utsatt en. Men vi kan också säga: Jag har köpt cykel, utan en, och Jag har köpt en cykel, med en. Frågan är när en och ett kan utelämnas. Blir det någon skillnad i betydelsen i de fall då båda varianterna är möjliga? Finns det tillfällen när vi inte kan använda en och ett?

Obestämd form används när vi inte kan förutsätta att läsaren kan identifiera eller räkna ut exakt vilket exemplar vi syftar på:

Vid matsalen finns en nödutgång.

När måste vi ha obestämd artikel?

När vi talar om en särskild individ eller ett specifikt exemplar av en företeelse måste obestämd artikel sättas ut:

På gården står *cykel.            →     På gården står en cykel.  

Han har *dotter.                      →     Han har en dotter.       

Det finns *penna i lådan.       →     Det finns en penna i lådan.

Hon har köpt *fin bil.              →     Hon har köpt en fin bil.

(* betyder att frasen är felaktig)

Obestämd artikel och plural

Observera att det inte finns en obestämd artikel i plural, som är obligatorisk på samma sätt som en/ett. Följande meningar är alltså alla korrekta:

På gården står cyklar.                                         På gården står flera/några cyklar.

Han har döttrar (inga söner).                             Han har flera/några döttrar.

Det finns pennor i lådan.                                    Det finns flera/några pennor i lådan.

Hon har köpt fina bilar (för vinstpengarna).    Hon har köpt flera/några fina bilar.

Meningarna ovan handlar om exemplar och individer som är mer eller mindre specifika för oss skribenter/talare. Vi vet, eller tror att vi vet, att de existerar och kan särskilja dem från andra exemplar och individer. Däremot förutsätter vi inte att läsaren känner till dem. Då hade vi fått formulera oss på ett annat sätt, exempelvis med bestämd form eller pronomen:

Cykeln står på gården.                Din cykel står på gården.

Dottern bor hos sin pappa.        Hennes dotter bor hos sin pappa.

Pennan ligger i lådan.                    

Hon köpte bilen efter lotterivinsten.     

Kravet på utsatt artikel gäller i vissa fall för kollektiv och abstrakta företeelser som annars är icke räknebara:

Han hade en hemsk huvudvärk.                                          Men: Han hade huvudvärk.

De kände en enorm stolthet över sitt barn.                          Men:  De kände stolthet över sitt barn.

De kände en entusiasm, som aldrig mattades av.                Men: De kände entusiasm.

En/ett måste sättas ut när substantivet står med ett adjektiv eller en efterföljande som-sats.

Fraser utan obestämd artikel

Obestämd artikel används normalt inte när man talar om en företeelse mer allmänt ochnär den inte är begränsad till ett visst exemplar. Istället står substantivet naket, det vill säga utan obestämd artikel och ändelse.

Alla älskar svamp.
Hon spelar fiol.
Skor med hög klack är inte modernt längre.
Trumpet är verkligen ett svårt instrument att lära sig spela.
Hon studerar kemi och fysik.
Det är praktiskt med moped när man bor inne i stan.

Det begrepp som substantivet står för blir här viktigare än enskilda representanter för begreppet. Därför blir antalet representanter också oviktigt.

Ett särskilt fall av utelämning av obestämd artikel är när man anger att en person hör till en viss grupp, klass eller typ. Det kan handla om beteckningar för yrken, trosriktningar, politiska grupperingar, befattningar, sociala roller med mera.

Min syster är miljöpartist.
Jag är kapten på den här båten.
Hon är polis.
Han är medlem i fotbollsklubben.
Margareta är mamma till tre barn.

Ibland kan grupptillhörigheten också preciseras med ett adjektiv (som inte är värderande):

Min bror är katolsk präst.
Min syster är nybliven miljöpartist.
Hon är nyutexaminerad polis.
Han är långvarig medlem i fotbollsklubben.

Om man däremot sätter in värderande adjektiv före substantivet måste obestämd artikel sättas ut:

Hans far var en skicklig smed.                           Men: Hans far var smed.

Med eller utan obestämd artikel medför ibland en betydelseskillnad:

Andrea lever som en enstöring.                        Andrea lever som enstöring.

Varianten utan en anger att personen hör till den aktuella gruppen. Sätter man dit en kommer det att det tolkas som att personen egentligen inte tillhör kategorin men lever eller beter sig på ett sätt som är typiskt för t.ex. enstöringar.

Gränsen mellan att syfta på ett särskilt exemplar respektive ett allmänt begrepp är i många fall vag. Det är inte alltid solklart om det är begreppet i sig som står i förgrunden eller om det handlar om ett specifikt exemplar. Många gånger kan artikeln sättas ut eller utelämnas utan att betydelsen påverkas märkbart:

Olle har köpt mobiltelefon.                               Olle har köpt en mobiltelefon.

Maria har borrat hål i väggen.                          Maria har borrat ett hål i väggen.

Johan har köpt hund.                                         Johan har köpt en hund.

Mia och Ola har fått barn.                                 Mia och Ola har fått ett barn.