Manus till samtalet expand_more
Maria: Hej och välkomna till ett samtal om matematikstudier på ingenjörsprogram. Jag som leder samtalet heter Maria Persson och jag arbetar på Akademiskt språk och matematik på Högskolan Väst. Jag är också utbildad gymnasielärare i svenska, engelska och matematik och har tidigare undervisat i matematik på gymnasiet i 15 år. Med mig har jag Niklas Eriksson som arbetar som lärare i matematik på ingenjörsprogram på Högskolan Väst. Du är också matematikhandledare. Du kan väl berätta lite om vad du gör på jobbet?
Niklas: Hej! Det stämmer. Jag är utbildad ingenjör och började på Högskolan Väst 2003. Jag jobbar på institutionen för ingenjörsvetenskap och har som du säger främst undervisat i matematik på ingenjörsprogram, men även på vårt förberedande program Tekniskt basår. Och sedan i våras är jag också en av högskolans matematikhandledare.
Maria: Tack så mycket Niklas!
Idag ska vi prata om hur det är att studera matematik på högskolan, med fokus på förstaårsstudenter. Samtalet utgår från en artikel som vi båda har läst: “Literally I Grew Up” Secondary–Tertiary Transition in Mathematics for Engineering Students beyond the Purely Cognitive Aspects” från 2023, skriven av Vinerean, Liljeqvist och Bengü. De tre forskarna har intervjuat förstaårsstudenter på ingenjörsprogram om hur det är att börja läsa matematik på högskolan. Vi ska prata om skillnader mellan matematikundervisningen på gymnasiet och undervisningen på högskolan och om varför övergången till högskolan kan kännas svår. Ni kommer också att få ta del av konkreta tips för att lyckas med matematikstudier.
I studien som redovisas i artikeln har forskarna valt att undersöka hur studenter upplever övergången från tidigare matematikstudier till matematikstudier på ingenjörsutbildningar. De har intervjuat cirka 300 studenter vid tre lärosäten, ett i Sverige, ett i Tyskland och ett i Turkiet. Deras forskningsfråga som de försöker besvara är: ”Vilken eller vilka dimension(er) utöver de rent kognitiva aspekterna påverkar övergången från gymnasiet till högskolan i matematik för förstaårsstudenter inom ingenjörsutbildningar?”. Kognitiva aspekter handlar om de mentala processer som är involverade i att ta in, bearbeta och använda information. Dessa processer inkluderar bland annat: minne, problemlösning och språklig förmåga. Men forskarna är alltså intresserade av annat som påverkar huruvida ingenjörsstudenter lyckas med sina matematikstudier eller ej.
De tittar på tre olika dimensioner där en behandlar personliga aspekter, en annan organisation och en tredje sociala aspekter. Tidigare forskning som de tar upp visar att undervisningen i matematik på högskolan skiljer sig från undervisningen på gymnasiet, bland annat genom att man som högskolestudent behöver vara mycket mer självständig. Hur skulle du säga att matematikundervisningen på högskolan skiljer sig från undervisningen på gymnasiet?
Niklas: Jag börjar med att prata lite om skillnader med utgångspunkt i de tre dimensionerna du precis nämnde. Vad gäller dessa tror jag kanske inte att just matematikundervisning sticker ut, utan skillnaderna gäller mer generellt mellan undervisning på gymnasiet och undervisning på högskolan.
Om vi börjar med den personliga aspekten så tror jag att läraren på gymnasiet ofta har en mer omhändertagande roll. Det är tätare uppföljning och mer feedback. På högskolan förväntas du ta ett större ansvar för ditt eget lärande. En student som deltog i studien beskrev övergången som att ”växa upp” – att kunna hantera tvivel, motgångar och högre krav på självständighet.
Vad beträffar den andra dimensionen, organisation, så är undervisningen på gymnasiet strukturerad med lektioner och kontinuerlig vägledning från läraren. På ingenjörsprogram på högskolan är undervisningen mer uppdelad, och bedrivs i form av föreläsningar, övningar, laborationer och självstudier. Du ansvarar själv för att hålla koll på sådant som deadlines, kurslitteratur och tentamensdatum.
Den tredje dimensionen gällde sociala aspekter. På gymnasiet är ju klassen fast och sociala relationer formas naturligt. På högskolan måste du som student aktivt skapa din sociala miljö, till exempel genom att samarbeta med andra studenter, delta i kåraktiviteter eller engagera dig på andra sätt.
Sedan finns också en fjärde, innehållsrelaterad, dimension. Här kan vi se skillnader mer specifikt för matematikundervisning. På gymnasiet är matematiken mer tillämpningsnära och konkret. Fokus ligger på formler, algoritmer och standardproblem, vilka oftast är välstrukturerade med tydliga lösningssteg. Gymnasiematematiken ger en grund inom ett brett spektrum av områden som algebra, geometri, trigonometri, derivator, integraler och statistik. På högskolan går undervisningen djupare in på specifika områden. Matematiken blir mer abstrakt och teoretisk. Tempot är dessutom högre än på gymnasiet.
Maria: Två tredjedelar av de svenska studenterna i studien som vi har läst uppger att de är motiverade att lära sig, men bara en tredjedel känner sig självsäkra. Hälften tycker att också att upplägget på undervisningen gör den svårare att hantera än tidigare undervisning på gymnasienivå och en tredjedel saknar stöd när det gäller strategier för att studera matematik. Har du några tips när det gäller hur man kan studera för att lyckas bättre?
Niklas: Som jag sade tidigare har man ett större eget ansvar för att planera sina studier på högskolan. Det är viktigt att vara medveten om att den schemalagda tiden ofta är betydligt mindre än en arbetsvecka (alltså 40 timmar), och man förväntas lägga mycket tid på självstudier. Specifikt för matematik så är en skillnad mot gymnasiet att det är mer teori. I gymnasieböckerna utgör problem en ganska stor del av texten, men i högskoleböckerna förväntas man läsa mer matematisk text, vilket kan kännas ovant. Det är något man får träna på och vänja sig vid, det handlar om att lägga tillräckligt med tid. Sedan tror jag det är bra att vara medveten om att det kommer att kännas ovant. Det är inte något konstigt eller fel att inte förstå allt på en gång. Förståelse kommer efterhand. Ett tips är också att plugga tillsammans. Det är bra att kunna hjälpa och stötta varandra, och det kan kännas skönt att se att man inte är ensam om att tycka att det är svårt.
Maria: Vi har ju båda läst matematik på universitetet. Hur pluggade du när du var ny student och vad fungerade bra för dig?
Niklas: När jag började plugga på Chalmers så var jag noga med att delta i all undervisning (både föreläsningar och räkneövningar). På högskola och universitet är ju den mesta undervisningen frivillig men jag tror, speciellt i början, att det är bra att vara med på allt. Då lär man också känna sina kurskamrater. Vi satt ibland tillsammans och arbetade med problem, och det uppskattade jag mycket. Sedan satt jag förstås också på egen hand och läste. Som jag sade nyss är det lite annorlunda att läsa högskoleböcker i matematik. Jag ägnade mycket tid åt att vänja mig vid att läsa matematik, att försöka förstå teorin och bevisen. Det var jobbigt, och jag kände ofta att jag inte stod på riktigt ”fast mark”. Jag jämförde ibland det vi lärde oss med det som jag tidigare läst på gymnasiet (där jag känt mig säkrare), för att försöka förstå hur allt hängde ihop. Men jag jobbade på och det blev bättre och bättre med tiden.
… Hur pluggade du Maria när du var ny student och vad fungerade bra för dig?
Maria: När jag började studera matematik på Göteborgs universitet hade jag redan läst andra ämnen i fem år på universitetet, men det var 8 år sedan jag hade läst gymnasiematten. Jag valde därför att delta i repetitionskursen som erbjöds två veckor innan terminsstart. Det var jättebra för mig att repetera t.ex. lösning av integraler och polynomdivision. En stor förändring i undervisningen var att vi inte använde miniräknare och att jag därför först fick lära mig en hel del formler och även bevis utantill, men det ledde också till att jag förstod att jag själv behövde kunna komma fram till samband t.ex. med hjälp av enhetscirkeln. Utöver det delades vi på en av de inledande kurserna i linjär algebra in i studiegrupper som pluggade tillsammans inför så kallade efterläsningar. Som vi hade istället för föreläsningar. Under gruppövningarna gick läraren runt, lyssnade av våra samtal, svarade på frågor och sedan sammanfattade han och utgick från vad han sett när han hade sina efterläsningar. Det sättet att arbeta fungerade bra för mig och ledde till att jag fortsatte att plugga med andra från min grupp även i kurser där lärarna inte delade in oss i studiegrupper.
Maria: För att återgå till artikeln så var ett av resultaten i studien att ca en tredjedel av de svenska studenterna uppger att de har problem med att hantera arbetsbelastningen i matematikundervisningen. Är det något du känner igen?
Niklas: Ja, det tror jag gäller generellt för högskolestudier. Mer än 80% av studenterna i studien svarade att både tempot och svårighetsgraden är högre på högskolan. Det är viktigt att planera sina studier och lägga tillräckligt med tid, både på att delta i undervisningen och på självstudier. Det är bra att försöka ”hänga med” redan från början. Jag minns från mina egna studier att det var lätt att halka efter planeringen i en kurs, och tänka att det tar jag igen lite längre fram i kursen. Men det är inget att rekommendera. Det gör det svårare att få utbyte av föreläsningar och övningar, och leder till ökad stress.
Maria: Tidigare forskning visar också att den sociala dimensionen kan ha betydelse. Ofta är klasserna stora när man börjar läsa matematik på högskolan och det kan vara svårt att hitta sin plats och att hitta andra studenter att plugga med. Vilken betydelse kan kurskompisarna ha för att lyckas med matematikstudierna skulle du säga?
Niklas: Jag tror det har en jättestor betydelse. Både att kunna hjälpa och stötta varandra i pluggandet, samt den rent sociala biten som också är viktig. Jag har sett exempel på hur studenter spontant bildat studiegrupper och arbetat tillsammans, med mycket gott resultat. Jag tror faktiskt att lärarens roll blir mindre och mindre betydelsefull, ju längre fram i studierna man kommer. Man lär sig efterhand bättre och bättre att tillägna sig kunskap på egen hand och tillsammans med sina kurskamrater.
Maria: En student från Sverige berättade i studien att hen nästan helt saknade kontakt med läraren och sa också att det blir tråkigare och mindre motiverande när man inte har någon personlig kontakt. Hur kan man göra om man behöver någon att prata matematik med, men lärarna inte hinner med alla frågor?
Niklas: Som ett komplement till kurskamrater och lärare finns på Högskolan Väst något som kallas Matematikhandledning, vilket är en resurs för mattestöd för alla studenter på högskolan. Det finns både drop-in och bokningsbara tider. Det går att få matematikhandledning i många olika former: både på campus och på distans, individuellt och i grupp. Men jag vill samtidigt lyfta fram att jag från många studenter under min tid på Högskolan Väst fått höra att en fördel med att plugga på en mindre högskola är just att det blir en närmare kontakt mellan lärare och studenter.
Maria: Det har varit roligt och intressant att diskutera matematikundervisning med dig Niklas, men nu börjar vi närma oss slutet på samtalet. I artikeln visar forskarna alltså att utöver goda ämneskunskaper har även ett gott självförtroende och sociala relationer med kurskamrater betydelse om man ska lyckas med övergången till matematikstudier på högskolan. Vilka avslutande tips har du till en helt ny student som påbörjar sina studier till ingenjör?
Niklas: Det är mycket nytt att vänja sig vid när man börjar på högskolan, och det är lätt att bli överväldigad. För många kan det också vara en ny livssituation, ny ort, och ny bostad. Jag tror det är viktigt med balans. Man måste lägga mycket tid på sina studier, men det är samtidigt viktigt med den sociala biten (att lära känna sina kurskamrater och att kommunicera med lärare) och förstås att få alla övriga delar av livet att fungera. Jag tror det är viktigt med en acceptans för att det kan kännas både svårt och frustrerande i början. Det är inget konstigt. För att åter anknyta till studiens titel (”Literally I grew up”) så handlar det om en utvecklingsresa.
Maria: Ett stort tack till dig Niklas!
