Feministisk utrikespolitik och kampen om civilsamhället i Europa

Innehåll

Vi studerar även civilsamhällets försök att nå utländska diplomater för att söka stöd för sin sak. För att förstå dessa relationer fokuserar vi på jämställdhetsfrågan i Europa, vilken är omtvistad i vissa samhällen. Mer specifikt tittar vi på den svenska feministiska utrikespolitiken som den genomförs gentemot Polens och Ungerns civilsamhällen, där jämställdhet blivit kontroversiellt parallellt med en växande polarisering kring jämställdhetsfrågan internationellt.

Å ena sidan har jämställdhet blivit allt mer accepterat och institutionaliserat. Exempelvis används jämställdhetsintegrering flitigt för att utvärdera politikens olika effekter på män och kvinnor av nationella regeringar, EU, internationella organisationer och vissa frivilliga organisationer. Kvinnorörelser som kräver jämställdhet och kvinnors rättigheter har blivit ett viktigt inslag i civilsamhällen runtom i världen.

Å andra sidan har en mängd statliga representanter, religiösa och högerpopulistiska partier samt civilsamhällesaktörer mobiliserat mot feminism, homosexuellas rättigheter och t.o.m. mot order ”gender” som sådant. Exempelvis har regeringarna i både Polen och Ungern introducerat begreppet ”familjeintegrering” för att motverka jämställdhetsintegrering, och de förespråkar ”traditionella” familjer och ”traditionella” värderingar över kvinnors rättigheter som individer. I båda länderna är civilsamhället centralt för kampen mot jämställdhet. Staten har strypt finansiering till ett antal progressiva och liberala kvinnorättsorganisationer och har istället styrt medlen till och etablerat formella kontakter med konservativa civilsamhällesorganisationer som öppet motsätter sig jämställdhet.

Hösten 2014, mitt i denna polarisering, så lanserade den svenska regeringen den feministiska utrikespolitiken. Jämställdhet skall nu genomsyra all svensk utrikespolitik i hela utrikesförvaltningen, inklusive de mer än 100 svenska ambassader och delegationer som representerar Sverige i världen. Vikten av samarbete med
utländska civilsamhällen är tydlig. Utrikesförvaltningens handlingsplan för feministisk utrikespolitik 2015–2018 fastställer att den feministiska utrikespolitiken skall genomsyra samarbetet med ett antal aktörer, och utrikesförvaltningen skall
öka kontakten med kvinnorättsförsvarare, folkvalda kvinnor, fackförbund, politiska rörelser och civilsamhällesorganisationer i syfte att synliggöra kvinnor som politiska aktörer och stötta kvinnors rätt och möjligheter att organisera sig och utöva politisk makt och politiskt inflytande (s 15). Att knyta band till civilsamhällesaktörer i utlandet kräver dock anpassning till lokala förutsättningar, inklusive att budskapet anpassas till lokala förhållanden och förståelsehorisonter. Ambassadernas personal på plats måste inte bara göra överväganden kring vilka aktörer man skall närma sig och hur, utan man behöver dessutom översätta och inrama jämställdhetsbudskapet så att det inte faller för döva öron. I Polen och Ungern, där motståndet mot jämställdhet är starkt och där Sverigebilden inte längre är entydigt positiv, ställs frågan om lokal anpassning av den feministiska utrikespolitiken på sin spets.

Målsättning och metod

Vårt projekt bidrar till en växande men underutvecklad forskningslitteratur som erkänner vikten av transnationella länkar mellan statliga representanter (diplomater) och civilsamhället. Vi ställer frågor både om själva nätverksrelationerna och om anpassningen av den feministiska utrikespolitikens innehåll när den förhandlas och tolkas i den lokala kontexten:

1. Hur ser nätverken mellan svenska diplomater och polska och ungerska civilsamhällesaktörer ut?
2. Hur tolkas och anpassas den feministiska utrikespolitiken av svenska diplomater och civilsamhällesaktörer i Polen och Ungern?

För att besvara dessa frågor använder vi en kombination av nätverksanalys och s.k. diskursanalys (där texters och utsagors mening analyseras), baserat på intervjuer med diplomater och civilsamhällesaktörer i Polen och Ungern, diplomaters offentliga
anföranden och texter riktade till allmänheten, samt ambassadernas och organisationernas skriftliga rapporter, policies och underlag.

Projektet stöds av ett internationellt råd med mycket framstående forskare, bl a från Harvard.