Termisk sprutning
Högskolan Västs forskargrupp inom termisk sprutning är unik inom svensk akademi. Tekniken används vanligtvis för att applicera ytbeläggningar som förlänger livslängden på komponenter eller förbättrar dess egenskaper. Gruppen samarbetar med ett flertal industriella partner och är internationellt välrenommerad.
Termisk sprutning är en process där ett material, oftast ett pulver, upphettas till en temperatur där det mjuknar eller smälter. Det upphettade materialet finfördelas, accelereras i droppform och sprutas på den yta som ska beläggas.
Exempel på material som kan appliceras med den här tekniken är metaller, metallegeringar, polymer, keramer och kompositer. Beläggningarna kan byggas upp till en skikttjocklek från 20 mikrometer upp till flera millimeter över en stor yta, och detta görs med hög depositionshastighet.
Högskolan Västs unika utrustning består av plasmasprutning med axialpulvermatning och höghastighetsflamsprutning HVAF (High-Velocity Air-Fuel). Beroende på vilket material som ska beläggas väljer man den metod för termisk sprutning som är lämpligast.
Tack vare den stora variationen av material som kan sprutas kan beläggningsegenskaperna skräddarsys för att möta funktionella krav inom en rad olika tillämpningar. Det gäller exempelvis komponenter i gasturbiner, dieselmotorer, lager på axlar och rulltappar, pumphus, kompressorer samt viktiga komponenter inom olje-, gas-, stål-, massa- och pappersindustrin.
Vår forskning inom termisk sprutning har genom åren dominerats av beläggningar för värmeisolering, så kallade termiska barriärbeläggningar (TBC) för gasturbintillämpningar. På senare år har forskningen breddats till att omfatta beläggningar för fastoxidbränsleceller (SOFC) och för nötnings- och korrosionsskydd.
Nyhetsartiklar
Tematisk ledare - termisk sprutning
