Att säga sitt och höra till

Under det senaste århundradet har barns villkor och synen på vad ett barn är och hur en bra barndom "bör" se ut förändrats dramatiskt. Inte minst har barnkonventionens tillkomst 1989 inneburit en, åtminstone på ett retoriskt plan, global konsensus kring att barn ska ha samma mänskliga rättigheter som vuxna.

Men barns villkor i världen skiljer sig åt och hur konventionen uttolkas och ges innebörd varierar. På senare år har det dessutom framförts kritik mot att barnkonventionen med sitt fokus på barns individuella rättigheter och delaktighet tolkat som inflytande i beslutsfattande, haft ett universalistiskt anspråk och velat sätta en global standard på hur en barndom ska se ut (Woodhead, 2009; Wyness, 2012). Kritikerna menar att delaktighet inte bara handlar om inflytande i beslut utan också om att delta i aktiviteter, omsorg och ansvarstagande tillsammans med andra i familjen.

Avsikten i avhandlingen är därför dels att undersöka barns uppfattningar om sina möjligheter till inflytande på beslutsfattande och dels att studera vilka förväntningar på delaktighet i form av aktiviteter barnen upplever sig ha i familjen och vilka kontextuella omständigheter i och runt familjen och länderna där barnen bor som kan tänkas inverka på barns delaktighet.

Samarbetspartner

Avhandlingen har sin bas i ett longitudinellt internationellt forskningsprojekt Parenting Across Cultures (PAC) där 1300 barn och deras föräldrar från 13 olika kulturella grupper i nio länder deltar.